Alltså.. hade man vetat om det så hade man ju antagligen varit för deprimerad för att göra någonting alls och bara suttit och grinat över alla saker man inte hunnit och saker som man gjort fel och bla bla bla... Hade man däremot varit helt ovetande så hade man ju bara gjort som man gör alla andra dagar, klivit upp, suttit sig vid datorn, gort sig iordning, gått till skolan och endast varit kropsligt närvarande, gått hem, gjort meningslösa saker, sovit. Och om det vore helg, gå upp och sega sig igenom hela dagen utan att egentligen göra någonting vettigt alls. För let's face it, det finns nog inte en enda männsika som skulle kunna leva en hel dag fullt ut i vetskap om att det var dennes sista dag, vi lever liksom inte i någon form av film.

Men låt oss säga att vi gjorde det, att man faktiskt skulle kunna ta sig till sans och bara leva den där sista dagen. För i sådana fall så vet jag inte vad jag skulle göra.. Umgås med mina kompisar kanske, eller med pojkvännen? Eller allihopa kanske? Någon skola skulle jag då inte gå i, jag skulle skolka och ta den värdefulla tiden som skolan tar upp för att göra andra, viktiga saker istället.

Over and Out
//Alex