If I go crazy then will you still call me superman

Jag tycker om min moppe, det gör jag verkligen. Den är rätt tuff och jag tycker om designen. Men när den står bredvid två stora, tuffa, fräna, nya Crossmoppar så ser den väldigt liten och gammal ut måste jag säga. Idag när jag skulle iväg från skolan så stod det två sådana dära nya, snygga Crossmoppar (eller om dom bara var off-road moppar, what do I know, den yttre designen är i princip den samma i vilket fall), sådana där som jag så gärna vill ha och som jag skulle köpa bara jag hade pengar och jag var bara tvungen att stanna lite längre bara för att dregla lite över de två mopparna som stod där.

Jag funderar seriöst på att skaffa mig ett lite fastare jobb (om jag inte lyckas få ett på hotelet, chansen finns) och så tjäna ihop en massa pengar och sen köpa mig en såndär cool moppe som jag så gärna vill ha. Visst skulle det ta ett par månader och skullekanske kräva att jag skulle behöva avstå vissa saker, men det vore det värt för jag är verkligen kär i dom där mopparna. Det bästa är att skulle jag tjäna ihop pengarna själv och bestämma mig för att köpa en moppe för dem så skulle mamma inte säga ett ord om vad jag köpte för något, så länge den inte är trimmad, det har hon sagt så sent som idag.


Betty och min Honda MT5, 1998 (kan hända att den är äldre, men han jag köpte den av sa att det var en 98a)

En Motorhispania Ryz, 2005 (drömmoppen innom designtyp. Den eller denna Motoshispania Furia) Förstå att min moppe såg liten och gammal ut bredvid liknande moppar.. (bildkälla: Denna Blockatannons)

Då hade det varit tuffare att ha mammas Rex stående där, den är åtminståne tuff på sitt eget lilla sätt. c:
Rex Comet, 1976

Over and Out
//Alex

Lite nattlig poesi


Ibland ser jag dig mer som en bror än som en vän, du har funnits där för att lyssna på mig, du har erbjudit ditt stöd och du kramar mig varenda gång vi ses. Ibland önskar jag att jag kunde få träffa på dig, bara för att få en kram, för jag vet att du kommer att ge mig en kram, att jag kan krama om dig hur länge jag vill och du kommer inte att stöta bort mig. Det finns mycket jag har velat berätta för dig, när jag vill prata ut så är det dig jag vill vända mig till, men jag vet inte hur du känner, jag vet inte hur du tänker, jag vet inte hur mycket du är berädd att lyssna på mig eller hur du reagerar om jag mår dåligt.. kommer du att stöta bort mig eller krama om mig? Kommer du att lyssna och försöka förstå eller kommer du bara tycka att jag är en dryg liten skitunge? Jag önskar att jag vågade berätta för dig, att jag kunnde säga till dig hur mycket du betyder. Helt ärligt, oavsett hur arg jag har varit på dig, så är det du som lyckats hålla mig uppe och du som lyckats hålla mig lyckliast, du har vunnit min respekt och ganska stor del av min tillit och i mina ögon är du guld värd. Om jag bara visste hur du skulle reagera på om jag ville prata med dig, om jag bara visste hur man inleder ett sådant samtal, då skulle du nog vara den jag vände mig till när ingenting funkar, när allt bara är skit, om du är berädd att ställa upp.


//Alex

RSS 2.0