Jag kan minsan vara läskig.. så passa er. o:

Igår så gjorde jag ju hyss.. Eller ja, jag gjorde en supricevisit hos Daniel för att få chansen att prata med honom.. Jo fan.. Tror inte jag sa mer än typ tre meningar bestående av max fem ord var på över en timme.. O.o
Gud vad jag hatar hur jag uttrycker ilska.. För istället för att bara skrika och gorma och göra som dom flesta gör så blir jag helt iskall, uttryckslös och extremt tyst och avvisande. Nog för att det brukar funka, folk brukar fatta att man är riktigt jävla förbannad ändå, men ibland undrar jag om det inte vore bättre om jag bara ställde mig upp och skrek. Inte för att jag vet om det är någon jättebra taktik för att få folk att ta en på allvar, men i och med att jag aldrig liksom blir arg eller höjer rösten annars utan bara kollar lite trött på folk och suckar så tror jag att det skulle ta bättre om jag faktsikt någon gång bara ställde mig och vråla av ilska. Men något sådant händer väldigt sällan.. Visst, om jag diskuterar något med någon och jag blir arg för att dom inte vill lyssna så kan jag höja rösten och sen går jag därifrån för att jag tycker att det är onödigt att vara kvar för att det är ju ändå ingen som lyssnar. Men att jag blir riktigt förbannad och verkligen tar i och vrålar har hänt typ två gånger på tre år.. >>
Första gången var i sjuan när jag var som mest utsatt av killarnas dummheter och jag blev så förbannad att jag vrålade åt dem att ge sig. Andra gången var i nian då mamma tjatade på mig som en galning om allt möjligt och tillslut blev jag så arg att jag vände mig om, vrålade åt henne att hålla käften och drämde handen i en hyllkant. (kan ju tillägga att jag nästan bröt av ett ben i handen för jag tog verkligen i, fast jag garvade ganska ordentligt när jag stod där efteråt och hade ont som sjutton)

Men, jag har beslutat mig för att Daniel får en chans till. Men skulle något liknande hända igen så finns det ingen trejdje chans, och det beslutet tänker jag verkligen stå fast vid. Jag tänker inte låta det gå så långt som förra gången, för det finns det ingen som mår bra av.

Men nu ska jag se om Anna-Sara tänker hänga med till Maxi å köpa godis och sen ska jag bara tjocka mig heeela dagen om inte någon tänkt kidnappa eller våldsgästa mig. ^^ Tjingeling. c:

P.S Den som orkar läsa hela alltihopa är nog nästan värd ett pris. x) D.S

XoXo
//Alex